Millennium Paris
Den dagen var nog en av de bästa i mitt liv, jag fick min egen spelartröja. Vilka underbart härliga fantastiska år det varit. Olika tävlingar i Europa, World Cup USA och World Cup Asia på Langkawi.
Men nu börjar ett nytt kapitel, det är i alla fall som det känns just nu. Gnistan finns inte där längre, den var svag redan efter förra säsongen, men jag ville ge det en chans till, var inte riktigt redo att släppa taget och egentligen inte så konstigt, för vilka underbara lagkamrater jag haft och vilka härliga människor man lärt känna på vägen.
Jag är så glad att ha fått chansen att spela paintball och att ha fått gjort det i Poison Ivy, ett av världens bästa tjejlag. Helt amazing!!
Millennium Chantilly
Tror att största orsaken att gnistan försvann var när jag blev skjuten rätt illa i huvudet för några år sen, de satte sig liksom kvar inombords och nu när jag spelat efter det har jag helst inte velat bli själv kvar på planen med ”rädslan” att bli muggad och kanske skjuten i huvudet. Till viss del spelar det också in att det inte är gratis att åka på alla tävlingar, även om vi har haft bra sponsorer. Dock så räcker inte 25 semesterdagar speciellt långt och jobbar man heltid kan det ibland vara skönt att få va ledig längre perioder från jobbet, men det har inte jag kunnat. Att bara kunna ta ut 1-2 veckor semester på sommarn är inte så mycket.
Säsongen 2015 började bra, jag var pepp. Vi hade träningshelg i Marseille, så kul! Första Mille utanför Nice och Bitburg i Maj. Sen hände saker under året som gjorde att jag inte hade orken eller lusten att ens ta mig till träningarna, det var jobbigt. Har saknat livet runt om paintballen - känslan, människorna men inte att spela. Bestämde mig ändå att spela sista i Chantilly och tur var väl det. Vet inte om det var mitt undermedvetna som på nått sätt sa till mig att det är nu det gäller, spelade så otroligt bra. När vi förlorade första matchen i slutspelet tog det faktiskt extra hårt, det var slut…
Nu när jag sitter och skriver detta har en ny säsong precis börjat, jag saknar tjejerna något så fruktansvärt mycket!
Ett nytt kapitel
Gott & Blandat KommenteraMillennium Paris
Den dagen var nog en av de bästa i mitt liv, jag fick min egen spelartröja. Vilka underbart härliga fantastiska år det varit. Olika tävlingar i Europa, World Cup USA och World Cup Asia på Langkawi.
Men nu börjar ett nytt kapitel, det är i alla fall som det känns just nu. Gnistan finns inte där längre, den var svag redan efter förra säsongen, men jag ville ge det en chans till, var inte riktigt redo att släppa taget och egentligen inte så konstigt, för vilka underbara lagkamrater jag haft och vilka härliga människor man lärt känna på vägen.
Jag är så glad att ha fått chansen att spela paintball och att ha fått gjort det i Poison Ivy, ett av världens bästa tjejlag. Helt amazing!!
Millennium Chantilly
Tror att största orsaken att gnistan försvann var när jag blev skjuten rätt illa i huvudet för några år sen, de satte sig liksom kvar inombords och nu när jag spelat efter det har jag helst inte velat bli själv kvar på planen med ”rädslan” att bli muggad och kanske skjuten i huvudet. Till viss del spelar det också in att det inte är gratis att åka på alla tävlingar, även om vi har haft bra sponsorer. Dock så räcker inte 25 semesterdagar speciellt långt och jobbar man heltid kan det ibland vara skönt att få va ledig längre perioder från jobbet, men det har inte jag kunnat. Att bara kunna ta ut 1-2 veckor semester på sommarn är inte så mycket.
Säsongen 2015 började bra, jag var pepp. Vi hade träningshelg i Marseille, så kul! Första Mille utanför Nice och Bitburg i Maj. Sen hände saker under året som gjorde att jag inte hade orken eller lusten att ens ta mig till träningarna, det var jobbigt. Har saknat livet runt om paintballen - känslan, människorna men inte att spela. Bestämde mig ändå att spela sista i Chantilly och tur var väl det. Vet inte om det var mitt undermedvetna som på nått sätt sa till mig att det är nu det gäller, spelade så otroligt bra. När vi förlorade första matchen i slutspelet tog det faktiskt extra hårt, det var slut…
Nu när jag sitter och skriver detta har en ny säsong precis börjat, jag saknar tjejerna något så fruktansvärt mycket!